Jonas Karlsson -Vanity Fair-photographer

När jag för några minuter sen tänkte på att jag skulle skriva detta inlägg, så visste jag nog egentligen inte så mycket vad jag skulle skriva. Jag tänkte bara berätta lite, lite så där om mig själv. När jag flyttade från Halmstad var det lite som en undanflykt från min släkt. Ibland händer saker och ting i ens liv som gör att man inte kan behålla kontakten med sin släkt, som man är menad att älska, ställa upp för, förlåta och allt sånt där. Jag har heller inte så mycket kontakt med min släkt, och känner inte att jag nödväntigtvis behöver detta.

Alla släkter och familjer är olika även om vi, konstigt nog, härstammar från en och samma person långt tillbaka i tiden (hittills tror man -forskare- att vi alla härstammar från en afrikan) och vi har våra olika vanor, traditioner, sätt att uppföra oss på osv. Dessutom tror jag att det där med yrken är något som både kommer och går i olika familjer, men även något som färdas genom generationerna. Vi känner ju till många familjeföretag, men även kända familjer som har gått samma yrkesväg. Till exempel Skarsgård, eller Wahlgren. Sen har vi de där vanliga familjerna, "arbetarna", som kanske har någon enstaka "kändis" eller någon som verkligen har lyckats i yrkeslivet och med karriären. Det finns ju också många svenskar som tillhör den där jättestora släkten som bland annat kända profiler som Thåström och Magnus Carlsson tillhör. Men vad jag vet tillhör jag inte den. Mitt efternamn kommer från pappas sida, men innan mamma och pappa ingick äktenskap hette mamma Karlsson. Och min morfar har sitt släkte -till skillnad från resten av mina släktingar som är hallänningar- i Småland. Och där, i det där Karlssonsläktet från Småland har mammas kusin växt upp. Jonas Karlsson. Ett mycket vanligt namn som även en svensk skådespelare heter, men nej, det är inte han.

Jonas Karlsson har utbildat sig på Göteborgs Fotohögskola och innan han ens var färdigutbildad vann han ett pris -antagligen för en bild tagen på när de två flygplanen flög in i Worldtrade Center 11/9 2001- men jag kan inte säga exakt vilket pris då jag fortfarande har svårt att hitta information om det. Han har dessutom nämnts i tidningen FOTO som den enda svenska fotografen som har arbetat för Vanity Fair (i New York).

Ibland måste man vara lite stolt över sina gener ändå. Jonas har nyss gjort en nätportfolio som man kan se här. Jag har dessutom hittat en länk till Vanity Fair med en bild som han har tagit. Och det gör så att jag önskar att jag någon gång blir så stor som han. Fotografiet visar nämligen en Mr Barack Obama bakåtlutad i sin stol på sitt kontor.

Barack Obama är en stor man. Långt innan valet läste jag Metro och Aftonbladet nästan varje dag för att uppdatera mig om valförberedelserna. Jag är glad över att han vann valet, för han kommer göra förändring och den förändringen kommer inte bara vara i USA utan de kommer på ett eller annat vis sträcka sig ut över hela världen. Han är inte världens ledare, men USA är ett mäktigt land som många har som en slags förebild, ett mål, en dröm. Och kanske har han lite världen i sina egna händer, men det är ingenting man behöver oroa sig över.
Och eftersom jag hyllar Obama så oerhört mycket, så förstår ni nog varför jag önskar att jag var i Jonas skor. Hade jag brytt mig om hur jobbigt det är att pendla med flyg, Sthlm - NY och tillbaka när jag har "världens bästa jobb"? Självklart, nej. Jonas började stort med att råka fotografera kungens kusin när han var pojk, och kommer sluta lika stort.

Bilden jag har pratat om hittar ni här.