Igår var det dags för Kulturkalaset att börja. Stan var proppfull av människor och evangemang. Vid Packhuskajen ljudade Scotts och folk dansade, på Kungstorget hängde ungdomarna och på Götaplatsen var i princip allihop. Jag hade glömt bort den där känslan av när man är press. När man känner sig lite viktig fastän jag personligen faktiskt inte är det, inte nu och inte än. Man springer från spelning till spelning och kämpar mot klockan för man måste hinna i tid till nästa. Man ser gladeligen på kamerans display och ser att bilderna blir bra, ljuset är perfekt, och man ser hur antalet bilder bara stiger. Det är förståss en nackdel om platsen på minneskortet tar slut, eller på datorn som det håller på att göra i mitt fall. Men visst är det lite stressigt och pressigt, man får ont i ben, fötter och rygg eftersom man springer runt i hela staden bärandes på en kamera, men det är någon av de roligaste veckorna på hela året.

Igår var det Veronica Maggio, Navid Modiri & Gudarna och Laleh.
Veronica hade bäst ljusmöjligheter, Navid var grym och Laleh var söt. Laleh hade också bra ljus, snyggt ljus, men det gjorde även så att håret emellanåt såg ut att brinna. Rött ljus är inte omtyckt.
Märk att Navids ljus var absolut inte dåligt, och att alla var bra.
Nu ska jag snart iväg mot stationen, ska möta Rebecka om en timma på drottningtorget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar